Äntligen fick Komossaborna sin historik över sin by. En bok som beskriver byn, dess personer och som visar att tillsammans genom olika sammanslutningar har byn formats och utvecklats. Den goda sammanhållningen har gått och går som en röd tråd genom byns historia.
Dagen började med Kaffe o Tårta. Bertel Holmström hade sökt fram gamla smalfilmer som han visade upp. Även gamla fotografier visades upp.
Fotoarkivet visades upp.
Som ordf. för forskargruppen har Kjell Engström fungerat. - Utan en ordentlig forskning har man blott en ytlig kunskap om sin närmiljö. Genom boken kan vi nu på ett enkelt sätt lära oss om vår hembygd.
Byns lärarinna Märta Storsjö ledde barnens sång och överräckte en hälsning från skolan som du hittar här...
Läs även Vasabladets resenssion 25.5.2008
Brevet till hembyn...
Hej på er där i Komossa.
Har länge tänkt skriva ... men nu blir det av . Tack för en fin hembygdsdag. Trodde först bara att det var en "bokens dag" så vi , min syster Marianne å ja, blev överraskade av gratis kaffe och en "gårr goan tjöttsåppå". När vi satte oss ner och drack kaffe var det intressant att se vem man kände, men måste nog medge att jag kände fler människor än vad det var som kände mig. Marianne kände de nog men jag som inte riktigt har bott, med undantag av sommar- och jullov, på "Dälabakkan" sedan november 1961, hade de l
ite svårare att känna igen. Men jag sa bara att vi var Ingegerds och Unars flickor från "Dälabakkan"och det kändes bra att få säga det.
Hembygdsfesten var fin med allt program, intressant att försöka lista ut föräldrar till skolbarnen, såg nog vissa likheter.
Mycket arbete har ni haft med boken, har jag nu insett när jag läst den från pärm till pärm. Mycket som försvunnit i "minnenas glömska" har jag nu åter memorerat.
Minns bra att min farmor Mia Back hade "Engströms Mari " som bästa vän. Brukar var med farmor Mia och handla på lördagar till "handilin" och då köpte hon alltid en special längd med sockerglasyr på, sedan gick vi på kaffe till Borgar Emil och Mari. Sedan när Mia flyttade till Sverige hörde det till mig att skriva brev till Mari från min farmor.
"Holmis Eerk" minns ja mest därför att han hade koskällor och band mellan äppelträden så han skulle höra när någon stal hans äpplen.
Egentligen är det rätt underligt, men ju äldre jag blir desto djupare går mina rötter i Komossas eller "staans" jord. Om någon frågar om jag är från Såka brukar jag svara: att jag bor i Såka men jag är hem från Komossa.
Brukar kolla på jobbet, de har snabbare internet där, nästan varje morgon om det har hänt något i min hemby. om inget har hänt brukar jag tänka att nu är det brått med det jordiska, kanske nästadag.Alltid lika roligt att få reda hur ni har det och vad som händer hos er.
Jag gav våra söner var sin hembygdsbok så de skulle minnas att en del av deras rötter kommer från Komossa. Skrev i början av boken en text som jag brukar läsa från en av moster Naines bkonader: "Lyssna till den granens susning, vid vars rot ditt bo är fästat". Föstod kanske inte då vad texten innebar men nu...... Rötterna går djupt..
Med hälsningar och kanske vi syns i sommar åtminstone vid kulkarnevalen.
Doris Hägg f. Back
