Namnet Komossa förekommer redan i den äldst bevarade kyrkboken från år 1735.
Namnet Komossa kommer från att byn har hört till Kimo bys utmarker och Kimoborna har haft sin boskap på bete här. (+ flertalet mossar i byns omgivning)
En av dom första nybyggarna var Mattz Mårtensson Röuk. Han var hemma från Röuks hemman i nuvarande Brännars-Ollhugg området. Omkring 1695 begynte han upptaga ett nybygge i Kottmo, Komossa på 1/3 mils avstånd från närmaste grannar.
Komossa nybygge var egentligen beläget på Rökiö bys utmarker, men sedan av antagligen administrativa skäl överfördes till Kimo.
År 1830 avskildes 13 hemman för att bilda Komossa by.
Stenåldersbosättningen i Paljak
Mirja Miettinen / Museiverket´
(Källa: Slätt och Bygd)
För ungefär 4000 år sedan vistades människor på den plats som i dag kallas Gamla Paljak. Boplatserna låg på en sandmo invid den dåtida skärgårdens smala och grunda sund; höjden över havet är numera 40-50 meter. Dessa tidiga Komossabor hade lockats hit av de fiskrika vattnen och rikedomen på säl.
De tidigaste kända förhistoriska fynden från Paljak härstammar från sekelskiftet. Då hade stora slipstenar hittats där, och 1896 besökte intendenten A. 0. Heikel stället. Samtidigt utfördes en mindre provgrävning på platsen, varvid bl.a. kvartsavslag – resterna efter tillverkning av föremål – kunde konstateras.
Senare hittades stenföremål på odlingsmarkerna; några av
dem bevaras på Nationalmuseet, en del är i privat ägo. År 1976 upptäckte man boplatsfynd
på östra sidan av Fårmossen odlingarna
i en dikesskärning. Åren 1977 (under ledning av Anja Sarvas) och 1980, 1981 (under ledning av Markus Hiekkanen) undersökte oravaisamatörerna två fyndområden belägna på odlingsmarker.
Det sentida jordbruket hade emellertid nästan totalt förstört alla förhistoriska bosättningsspår. Endast fynd inblandade i matjorden kunde tillvaratas.
Ett orubbat kulturlager med stenåldersfynd kunde dock lokaliseras 1984. Söder om Fårmossen i skärningen av en nyligen
förbättrad skogsbilväg hittades kvarts, keramik och brända benbitar.
Keramiken kunde definieras som hörande till Kiukaiskulturen och tidsbestämmas till slutet av stenåldern.
