Midsommaren 2007 arrangerade jag som vanligt kajakpaddling i skärgården och vi var tio gamlingar som rådde om varandra. På midsommaren är det viktigare med mat och social samvaro än spännande paddling.
När vi på midsommarafton i duggregn landsteg på vår övernattningsö så steg jag på en till synes stabil sten men den rullade och jag slog handlöst i berget. Hann ta emot mig med händerna men högra tån slog i berget och det vällde fram blod under nagelbandet. Vår medhavda doktor förband tån och hon påstod att jag förlorar nageln och det tar ett år innan den nya växt ut. Det var bara att hålla den skadade tån torr resten av helgen med hjälp av gummistövel på den skadade foten. Vi hade det riktigt mysigt på midsommarafton under det uppspända regnskyddet och det vankades både nypotatis, sill och nubbe. Till allmän glädje så drabbades jag som vanligt av hicka. På annandan sken solen och det var storslagen paddling bland de yttre öarna.
Rekommenderades att besöka vårdcentralen i Flen och jag lyckades få tid hos distrikts-sköterskan Pia klockan tio på tisdag. Det var mitt första besök på vårdcentralen och damen i receptionen såg bekant ut så jag undrade för mig själv om jag snurrat runt med henne på något dansgolv. Men så kom jag på att hon liknade en välkänd borgerlig politiker.
Hon sa att jag skulle gå till vänster och sätta mig i väntrummet längst ner. Gick korridoren till vänster och tyckte att det såg lite kalt ut i ändan på korridoren med bara två stolar men jag vet ju att sjukvården har besparingar. Det fanns ett större väntrum i anslutning men det var något med mödravård så jag höll mig på min kant. Eftersom jag hört att det kan ta tid på vårdcentralen så hade jag med mig en bok som jag försjönk i.
Efter 45 minuter insåg jag att något var fel så jag gick tillbaka till receptionisten och hon talade om för mig att jag först skulle ha gått rakt fram in i själva vårdcentralen och sen till vänster. Jag gjorde så och där fanns ett större väntrum. Paddelkompisen Thor var där och vi hade mycket att prata om.
Receptionisten kom förbi och sa att jag satt i fel väntrum för det fanns ett till längre in och tillade att Pia förmodligen gått för dagen. Tänkte för mig själv att vårdcentralen borde kvalitetssäkra sina vägvisningar eftersom en svensktalande man med ännu inte konstaterad demens hamnat fel två gånger.
Till slut hamnade jag i rätt väntrum och jag har hört att man ska vara tålmodig i sjukvården så jag försjönk åter in i min bok.
