Kyrkvägsvandring 2007 av Hilding Back

Eftersom de kända pilgrimsmålen Santiago de Compostela i Spanien och Nidaros i Norge ligger lite avsides så deltog jag i pilgrimsvandringen från Paljak till Pensala. På internet läste jag om pilgrimsvandringar och fastnade speciellt för pilgrimens sju nyckelord som är: långsamhet, enkelhet, andlighet, tystnad, bekymmerslöshet, frihet och delande.

I slutet av 1800-talet kom Johan Rausk från Pensala baptistförsamling till Paljak för att predika. Och han gick inte de 13 kilometrarna längs skogsstigarna förgäves för de flesta familjerna i Paljak blev baptister. Sen var det möten i bönehuset i Pensala eller i något hus i Paljak och skogsstigarna som användes kom att kallas Kyrkvägen.

Vi var 69 vandrare som vid 10-tiden samlades vid Högströms i Paljak och Mikael Lidman hälsade oss välkomna. I sol och värme och i en lång färgglad rad gick vi längs den historiska stigen och jag tänkte att det var nog inte så färgglatt när de vandrade där förr i världen. Det var trivsamt småpratande överallt i ledet och jag kom bland annat att prata skolminnen med Boris, av Alfons fick jag höra att han och andra från Paljak simmat i Åkant träsk och Mikael berättade om sina irrfärder i Kantlax.
Första rasten vid sandvågorna som formades under istiden. Jag kom osökt att tänka på första gången jag var till sandvågorna och det var på en exkursion från Komossa skola år 1956 med läraren Melvin Siffrén. Minns att det var svårt att stava till exkursion när vi efteråt skrev uppsats och jag skrev att jag var förvånad över att det växte mossa på sandvågorna. Sedan dess har jag passerat sandvågorna många vårar på väg till Åkant träsk.
En äldre kvinna hade ramlat och hon och maken avbröt och vi var nära skogsbilvägen så taxi hämtade.
Sommaren 1974 såg jag på kartan något som hette Kyrkvägen norr om Paljak och jag blev nyfiken. Så jag vandrade kyrkvägen fram till Pensala sandtag och tillbaka och jag har förstått efteråt att jag missade kyrkvägen mot slutet. Det var före skogsbilvägarnas tid och det kändes som ödemark.
Efter sandvågorna är skogsbilvägen dragen längs kyrkvägen till sandtaget vid Finndalen men vi behövde inte gå på skogsbilvägen utan vi gick en ny stig vid sidan om vägen. Stigen ringlade sig vackert i den öppna tallskogen och jag tänkte att leden borde märkas permanent så att vandrare kan gå den i egen regi.
Nästa rast var strax efter det stora sandtaget vid Finndalen. Erik Liljeström med rötterna i Paljak hade skrivit tänkvärda verser om Paljak som han läste upp. Vi presenterade oss för varandra och sen sjöng vi ”O store gud” (jag trodde att vandringspsalmen ”Var jag går i skogar berg och dalar” var obligatorisk).
En vandrare framförde att leden borde märkas ordentligt och inte med plastband som ogillas av skogsindustrin.
Vidare längs den bitvis lätt igenvuxna kyrkstigen och bland annat passerades en kolbotten. Tredje rasten vid f.d. ”Masuns föusi” där det nu är en skjutbana. Det berättades att förut fanns där ett flerfamiljshus. Därefter i två led över en nysådd åker och sen var det grusvägar genom det insjölandskap som skapats av sandtagandet och över slätten till bönehuset. Vandringen tog ungefär fyra timmar och det gick bra trots värmen. Vid bönehuset bjöds på kaffe och sen var det samling i bönehuset för de som kände för det.