Den 19:e kulkarnevalen i modern tid blev mycket minnesvärd. Tycker synd om er som inte kunde vara med för denna kulkarneval kommer vi att prata om så länge vi minns och lite till.
Det började med att Karl-Göran var först på plats och bara det är ju en sensation. Han gjorde ingen hemlighet av att han tjuvtränat sen han blev välbeställd pensionär för siktet är inställt på finska mästerskapen.
Vid 18-tiden övergick regnet i ösregn och det smattrade rejält mot taket.
Till slut blev vi sju stötare och vi började baklänges med kaffe och prat om fornstora dar medan vi väntade på att regnet skulle avta. Grannbarnen var även med och fick saft.
Vid 21.30 tiden tyckte någon att regnet minskade (inget som märktes) så vi gick ut direkt innan vi hann ångra oss. Tömde regnmätaren på 50 mm när vi började.
Vi flyttade kulringen nära porten så vi kunde stå under tak och peptalka. Men sen var det bara att ge sig ut i duschen och stöta. Bertil var funktionär och iklädd regnkläder och paraply höll han reda på våra skruvmejslar.
Det var lätt att se var kulan landade för den blev kvar i gräsmattan och fick lirkas upp ur gropen.
Idrottsmän använder ju inte regnkläder så vi var genomblöta redan efter första stöten.
Det besvärligaste var att kulringen blev så lerig och slipprig så det var stor risk att vi skulle skada våra känsliga muskler.
Jag tänkte att det blir väl inte så många stötar men det blev centimeterstrider mellan speciellt deltagarna från Haapa så det tog sin tid. Vid första mätningen hade Karl-Göran och Magnus samma resultat och Tommy låg bara några centimetrar efter. Harry lurade i bakgrunden och honom kan man inte räkna bort förrän sista stöten är gjord.
För mig gick det inte alls bra och jag hade ingen chans mot systersonen Tommy denna gång.
Min bästa bortförklaringen är att jag anser mig vara en typisk benstötare och vi benstötare led förstås mer av det slippriga underlaget….
Småbarnsfadern Tommy var tvungen att åka hem så i andra halvlek stod kampen mellan Karl-Göran, Magnus och Harry. Mörkret lägrade sig och nu som då kom kulan flygande från den mörka porten. Slutmätningen skedde i ficklampans sken och Karl-Göran lyckades vinna med några centimeter och var förstås nöjd. Det var inte rekordens kväll.
Publiken uppgick till fyra personer i skydd på farstutrappan och det var verkligen närmast sörjande.
När vi var klara efter nästan två timmars stötande så tömde jag regnmätaren på 50 mm igen.
Dagen efter var solig men vägen till Oravais var översvämmad och totalt kom 150-170 mm regn.
|
KULSTÖTNING med 5,4 kg kulan |
|
|
|
1. |
Karl-Göran Löfgren |
10,16 |
Komossa |
|
|
|
|
|
|
2. |
Magnus Holmström |
10,06 |
Komossa |
|
|
|
|
|
|
3. |
Harry Södergård |
9,95 |
Vörå |
|
|
|
|
|
|
3. |
Tommy Hägg |
9,95 |
Såka |
|
|
|
|
|
|
5. |
Hilding Back |
9,06 |
Komossa |
|
|
|
|
|
|
6. |
Mats Smeds |
8,98 |
Komossa |
|
|
|
|
|
|
7. |
Ben Holmlund |
5,75 |
Komossa |
|
|
|
|
|
