Erik Liljeströms dikt:
Då dissenterförordningen var ny
kan jag se honom vandra från by till by
med en flammande pilgrimslåga
att med livet som insats våga
sprida budet om Guds frälsningsplan
höra andens viskning mellan fur och gran
där den vandrande evangelisten drog fram,
han, Johan Rausk med evangeliets program
Redan tolv år förut banade han stigen fram
efter fyra år var han i Paljak på nytt
en framgång för evangeliet hade nu betytt
att Paljak blivit ett framgångsrikt fält
som skulle få det andligen väl beställt
väckelsen nu hade kommit till byn
Likt Aron vandrade han med stav i handen
och fram han kom till fruktbara landen
och stannade välkomnad i dagarna sex,
men motståndet ledde till månget komplex
innan våren kom med andens vind
och det första dopet kunde förrättas
när Danielssönerna Johan, Erik och Jakob
på baptistisk bekännelse i dopets grav
steg ned och sig helt åt Herren Jesus gav
för att uppstå till nytt väsende i liv
och vandra vidare med andliga kliv
till att tjäna sin Herre med vittnesbörd
som skulle väcka mången av ordet berörd
I följande skara fanns Daniel Kihl
som hade sett sina söners manande stil
två Mattssöner och Lygdman kom med
församling kunde bildas på baptistisk sed
Omsider kom även systrarna med
då allt hade prövats enligt äldstes sed.
Monå fick som moderförsamling stå
för kapellförsamlingarna de nya så små,
men Pensala och Paljak fick kyrkostig egen
att minnas från Rausk, som banade vägen.
Över skogarna till Purmo visst ekot hördes
av Lindgren och Barkar bygden berördes
och två Danielssöner var sin syster fick
när de i kärleksfullt äktenskap ingick
den ena, Johan, flyttade till Purmo ut
och blev kommunalman med krut
som varade till år nittonhundratrettiotvå
då han till vila efter konferensens slut
fick flyttningsorder till en härlighet
långt bättre än mänskligt sinne vet
Den andra systern till Paljak kom
trivdes väl med en bygd i blom
med frälsta systrar och bröder
och vandrade i gärning som moder
med maken en predikande broder
som kom att hålla i församlingens roder
och bana väg för nyare tider
med välsignelse för trogen tjänst
där paljakborna visade största spänst
dock prövningar skulle möta
med sjukdomar och död
men nåden varade i överflöd
församlingen gick segrande fram
med bönehus enligt eget program
historien vittnar om ett och två
med verksamhet som skulle bestå
med hjälp av paljakbornas bedrifter
varom nyligen vittnats i historiska skrifter
Kyrkstigen, som blivit pilgrimsstig
är ett manande minne för dig och mig
på tröskeln till baptisternas jubelår
är minnet från Paljak i fädernas spår
ett minne som manar till efterföljd
via Kyrkstigen som här är röjd
för alla som vill vandra, meditera,
och sporras till goda gärningar flera
Som pilgrimsvandrare i fädernas spår
lever minnen vidare där fram vi går.
Erik Liljeström
Paljakbo i IV led