Klassmorfar i Komossa Skola
Jag är arbetslös efter 45 år i verkstadsindustrin i Sverige och den nya regeringen gillar inte oss arbetslösa så jag har hamnat på en helt ny utbildning vid 62 års ålder. Det är teori och praktik för att bli ”klassmorfar” d.v.s. ett manligt vuxenstöd i skolan. Jag praktiserar på en skola i Flen med 120 elever i årsklasser 1-5 med enbart kvinnliga klasslärare.
Jag har förstås jämfört med hur det var när jag gick i skolan och blev nyfiken på hur det är i Komossa skola nu för tiden. Jag kontaktade läraren Märta och var välkommen på besök i samband med min vårledighet.
Måndag 28 april besökte jag Komossa skola och visst kändes det nostalgiskt för det är 48 år sedan jag senast var i skolan under skoltid. Började med att klappa den första knotiga tallen på skolgården som jag var med om att plantera för femti år sedan och tänkte på det kinesiska ordspråket: ”Den som har planterat ett träd har inte levt förgäves”.
Gick in i skolan och tog av mig skorna i trappan precis som förr i världen. Minns att det enda vi var missnöjda när vi började i den nya skolan var att vi måste byta om till inneskor. Värdefull tid förlorades när vi t.ex. tog på och av oss monoskorna för att skida under rasterna. Korridoren var bredare än jag mindes den men så var den även brottningslokal förr i världen.
Besöket började med att jag blev bjuden på kaffe och fick träffa personalen med lärarna Märta Storsjö och Bo Nordqvist i spetsen.
Det var inte längre någon morgonbön med psalmsång men i stället tog lärarna varje barn i handen och sa god morgon och barnen svarade lika artigt. Konstaterade att det inte längre var tilltalet lärarinnan och läraren utan det var Märta och Boa. Eleverna behövde heller inte resa sig upp när de svarade på en fråga.
Jag var med på matematiklektion i åk 1-3 och förvånades över att det var så lugnt.
Nickade gillande till att Märta lärde ut subtraktion som jag kände till och inte som i Flen när de räknar i huvudet som inte jag och knappt barnen förstår. Lika lugnt var det när det var svenska i åk 4-6 och inte ens när Bo lämnade rummet blev det extra prat.
Var med på en slöjdlektion och pojkarna lärde sig den hårda vägen att det är viktigt att numrera upp delarna i förväg när man ska ”tappa” ihop en hylla.
Blev bjuden på mat och barnen tvättade händerna före maten. På min tid tvättade vi inte händerna före maten och inte heller efter besök på hyysjon / utedasset utan händerna tvättades bara när de var rejält smutsiga.
En kort bordsbön sjöngs före och efter maten och sen åt barnen så tyst och stilla att man bara hörde bestickens slamrande. Som jämförelse så har jag ibland känt behov av hörselskydd i matsalen i Flen.
Efter maten uppförde barnen ett teaterstycke om medeltiden på ungdomslokalen och flera andra skolor var inbjudna. Jag blev riktigt imponerad över hur duktigt barnen spelade.
Sammanfattningsvis så var det betydligt mer ordning och tystnad i klassrummen än på min praktikplats i Flen. Det behövdes ingen extra tid för att få barnen lugna och det ger förstås mer tid för själva undervisning. Eftersom jag har några av barnen som grannar så vet jag att de kan vara bråkiga och högljudda men i skolan var de lugna och tysta.
Det är bara att konstatera att det inte behövs någon ”klassmorfar” i Komossa skola.
