Aktion Österbotten   Aktion Österbotten   Logo
kontakt   kontakt
dokument   dokument
forum   forum
KOMOSSA
FAKTA FÖRENINGARNA GÄSTBOK FRITID AKTUELLT VANDRINGSLEDEN FÖRETAGARE SOLVÄRME
Oravais   På svenska    Skriv ut sidan
AKTUELLT
Arkiv
Revykavalkad
Andra finansminister till Komossa
Vårfest på Komossa Skola
Kyrkvägsvandring Paljak-Pensala
Estlandsbesök
Kabel-TV
Bättre belysning
komosa biala
Botniavasan
En bit historia ..
Storfiskarn
Vårfest / Byskoledagen
Förstoring av Slöjdsalen
Skolavslutning
Nya slöjdsalen snart i bruk
Kulkarneval
I Fäderne spår
Basning av Bondost
Komossa "back in town"
Dansresa 06
Vattenledning till Haapa
BotniaVasan bilder från Komossa
Skotersafari
Eko från byn 1955
Tjej-Komossan 2006
Blandade händelser
Påskfrågesport 2006
Kyrkvägsvandring -06
Jordgubbsland
Älgjakt 2006
Vinterbilder från Komossa
Skolbarnen på besök
Recept
Påsk 2007
Vårfest 2007
Komossa bilder
Ekot från byn 1958
Nya slöjdsalen snart i bruk
Ägoreglering
Rapport från Kulkarnevalen -06
LI-Components
Dr Räv Jan Bertlin
Komossaflickan Asta Manninen
H. Backs läkarbesök
Skolan 50 år
Skolans övernattning
Pohjalainens artikel
Hem o Skola info
Vägbyggnad 2007
Årvas Revy
TjejKomossan 2008
Klassmorfar
Klassmorfar i Komossa Skola
Klassmorfar i Flen
Ättling till Gabriel
Rapport Kulkarnevalen 2007
Kulkarneval 2007
Hembygdsdag
Kulkarneval 2010
Läs om Paljak
Gamla Komossavyer
Ägoreglering
En konstnär i Komossa
Väderdata 2005 - 2006
Cykelbana
Boken om Komossa
Byaforskarna
Hembygdsdagen 24.5.2008
Pilgrimsvandring 2008
Bro vid Damin
kulkarneval 2008
Hunurinjärvi
Byns första reningsverk
Hoppamäki
BV2009
Nejdmästerskap
Nordaea Cup III
Bilder Nejdmästerskapen 19.2.2009
TjejKomossan
Kulkarnevalen 2009
Skolskidning 12.3.2010
Påsken 2010
Startlista
Resultat skolskidning 2011

Klassmorfarpraktik

 

Jag har nu praktiserat fyra veckor på Lötenskolan i Flen som har ca 120 elever från förskola till femte klass. I de lägsta klasserna fick jag ibland ta ett kärvänligt tag i nacken för att styra någon grabb tillbaka till sin bänk. Det gäller att gå varligt fram för det kan ju hända att ”strulputtarna” är de som bestämmer om jag får en extra macka på hemmet.
För övrigt lyssnade jag på när de läste i böcker och hjälpa till med matte och skrivningar.
I trean märkte jag att de inte räknade som på min tid och värre blir det högre upp. Jag hade i förväg hört att det kunde vara stökigt att äta tillsammans med barnen men det är en av dagens höjdpunkter. Får höra deras tankar och funderingar och de är intresserade av vad jag gjorde efter skolan eftersom det inte fanns TV, dator, mobiltelefon och glass när jag växte upp. 

Det har även varit en del festliga yttrande och händelser som jag lagt på minnet.
Jag har fått flera namn och det vanligaste är Hilding och klassmorfar eller enbart morfar.
En liten grabb i ettan går lite på tvären så han kallar mig följaktligen för farfar. När jag spelar stillastående back i fotboll kallas jag gamla gubben eller stora gubben.
Det märkligaste är dock att jag blivit kallad fröken. En eftermiddag på Fritids ropade två tjejer frän förskolan ivrigt fröken, fröken. Jag såg mig omkring men såg ingen fröken. Men de spände ögonen i mig så jag förstod att det var jag som var fröken. En grabb hängde i deras klätterställningen och var fånig och störde dem och de ville att jag skulle ta bort honom.
Innan jag hann fram till grabben för att höra hans version så ramlade han ner och slog sig så där lagom d.v.s. han grinade illa men började inte gråta. Han lommade iväg och tjejerna tackade mig för hjälpen.
En dag kom två systrar från ettan in på Fritids och såg mycket nöjda ut. Jag frågade varför och de sa att en kille sagt att tjejer inte kan slåss och då hade de vänt upp och ner på honom. Så jämställdheten är på gång…

Jag har aldrig varit någon fotbollsspelare och enligt ont förtal så har jag haft lättare för att träffa motspelare än bollen. Nu var det en vänskaplig match med smågrabbar och en grabb i tvåan råkade snubbla över mitt utsträckta ben. När han låg där i sanden fräste han ”gubbdjävel” och jag svarade direkt med ”pojkdjävel”. Han såg lite förvånat på mig och sen kom ett leende och sen sa han att vi var kompisar. Det var väl inte direkt enligt skolans värdegrund men ändamålet helgar medlen.

Visselpiporna blev ett kapitel för sig. Under fågelutflykten för fyran och femman täljde jag en visselpipa av sälg för att visa vad vi roade oss med när jag var ung. Och det blev ett enormt intresse så det var bara att börja tälja fler visselpipor. Jag skulle fika men det löste en tjej med att hon hällde upp te i min mugg och serverade mig en mun nu som då medan jag täljde i mitt anletes svett. Tillbaka på skolan blev det fortsatt täljande på raster och på Fritids.
När jag kom dagen efter var den första frågan om jag hade med mig virke för de yngre barnen ville också ha visselpipor. På Fritids hade jag en skara som skrev upp sig och ordnade kö och det var intressant att höra deras parlamenterande om någon behövde förtur.
Det slog mig att mitt slöjdande inte var så pedagogiskt för dels hade jag inte en kniv med parerstång och dels så täljde jag inte bara ifrån mig utan även emot mig. Jag sa till barnen att man måste vara från Finland för att använda kniven som jag gör och genast var det flera barn som stolta sa att de var ”halvfinnar”. Men jag vågade inte låta barnen tälja själva för knivar är farligare nu än när jag var ung. Jag räknade inte visselpiporna men tre dars täljande plus lite övertid hemma bör ha resulterat i ungefär sexti visselpipor.
Två unga filosofer väntade snällt till sist och följande dialog utspann sig. Hur gammal är du frågade den ena och jag svarade 62 år. Det var tyst ett tag och nästa fråga var hur gammal jag trodde att jag skulle bli. Ingen lätt fråga och jag svamlade något om att alla vill bli så gamla som möjligt. En ny paus och sen konstaterade den andre att gamlingar brukar bli typ 80 år…

Hilding Back

 

Hilding Back

Ansvarig utgivare: Komossa UF     Senast modifierad: 10.6.2008